text tagen från min dagbok. 21 juli.
det finns alltid någon som har det värre. och det är sant, men vem har det värst egentligen.
saknaden gör livet till ett helvete. man kan inte förtränga något i en evighet men ändå så försöker man.
vill inte veta hur livet är på riktigt. det är dags att inse vad livet har att ge, det ger smärtor. kanske har man det bra men det är vad alla tror. för egentligen vet ingen hur man har det förutom du. att lyssna på någons sorg och problem som är tusen gånger värre än ens egna gör så att man vill sjunka under jorden. det är pinsamt att man går omkring och mår dåligt över sitt lilla bekymmer, men jag lovar. det är värre än vad man tror. förlora någon man älskar är svåra steg man måste ta sig egenom men ändå så måste vi alla människor göra det. hälften av alla som lever ska vara glada att dom ens är födda från första början. ensamheten skrämmer mig, att inte bli älskad eller älska någon är bland det värsta som finns. men det är inte vad jag vet